För den som undrar så går dagarna mycket lättare,

morgon och kväll kan fortfarande vara jobbiga ibland

men det känns ändå lättare. Så klart att man ibland inte riktigt

orkar på dagen heller och måste gråta av sig...

 

Jag gillar inte att gråta när folk ser,

varför vet jag inte. Folk runt omkring vet ju vad som har hänt

och resten skiter jag faktiskt i vad de tycker, men ändå...

Så är nog många människor, vill inte visa sig svaga inför folk, tror jag.

Jag tycker nog ändå jag är ganska stark, jag kan jäklar i mig bita

ihop när det gäller, oavsett vad det gäller.

Men som sagt så är det en sak ute bland folk eller bakom stängd dörr...

Och om frågar folk, "hur mår du, hur är det med dig?"

så säger man bra och inget mer med det.

 Efter Hampus så har jag faktiskt sagt, njaeej inte så bra, varför

säga bra när det inte är bra?... Det är så oklart...

 

Jag tycker det är "trevligt" (om det är rätt ord att använda?)

att så många läser ändå, av många anledningar.

Folk får reda på saker, hur det går, vad som händer och

jag slipper prata om det. Mycket lättare att skriva än att prata tycker jag.

Men jag är oerhört glad att vi har vår kurator som vi har, det kände vi

båda efter att vi träffade henne :)

Träffat henne tre gånger och en gång telefontid.

Det är jobbigt men ändå skönt, något vis som jag inte heller kan förklara.

Hon är utomstående men ändå förstående, och vet vad hon ska säga fråga och prata om.

Fast hon är så bra så är skriva en väldig lättnad också.

 

Om någon tycker jag bara tjatar om detta

och är tråkig, så sluta läs då isåfall, för detta

kommer det handla om länge.

 

 

Jag skriver inte som jag gör för att flera ska läsa eller något,

jag skriver för att få ur mig vad jag känner. Vet folk hur jag mår så

behöver men inte pressa fram ett meningslös "jag mår bra".

 

Jag hoppas jag kommer skriva om roliga saker snart framöver,

men det får ta sin tid.

 

Tar en dag i taget♥