Mirakel-Miranda

Miranda | 2013-08-29 | 21:45:47 Kommentera här! » 2 st

Ja, vad har hänt den sista tiden kan man undra, ni som har

mig eller Daniel på facebook har kanske någon liten koll iallafalll

men för er andra kommer här en liten uppdatering.

 

Varning för lååång läsning ;)

 

Efter att Miranda föddes så har allt rullat på bra, hon behövde bara

lite hjälp de första dagarna och har sedan dess klarat sig galant.

Läkarna har uttryckt sig med att de varit "fantastiskt nöjda" med henne :D

Men de har även hela tiden pratat om att vi ska vara beredda på bakslag,

för när de är så tidigt födda så är det något man ska räkna med.

Så, i lördags (den 24e augusti) kom bakslaget.

Miranda hade under sin korta lilla tid utanför magen endast gråtit

när hon föddes annars bara protesterat lite när det varit något, vilket bara är bra :)

Men i lördags märkte vi att något var fel.

Hon blev framåt eftermiddagen gnällig utan vidare och vid sju-maten var det

massa  jobbiga gråt och skrik, det märktes att hon hade ont! :(

Trodde hon var hård i magen då bajseriet varit dåligt under dagen, men tjejerna

hjälpte henne så det kom till slut men panikgråten gav ändå inte med sig,

inte heller magen som var stor och spänd.

På hennes lilla kropp såg det ut som hon svalt en tennisboll...

Framåt lördagsnatten var hon så utmattad att hon fick flera

andningsuppehåll, så hon fick då hjälp att cpapen

(Continuous Positive Airway Pressure, är ett hjälpmedel för andning. CPAP-apparaten skapar ett högre atmosfäriskt tryck i lungorna, detta gör att alveolernainte faller ihop under utandning).

Läkarna såg allvarligt på det men visste inte vad det var, men allt tydde på

infektion eller tarmproblem som prematurbebisar kan få.

På söndagen bestämdes det att vi skulle få åka till Göteborg ifall det

skulle behöva opereras. Och detta var rörigt!

Vi trodde först vi skulle få åka vid 14-15 tiden, sen fick vi höra eftermiddagen-kvällen.

Sen fick vi bestämd tid klockan 21, men kort därefter fick vi höra att det kommit

in en brännskada så Miranda fick vänta (!!!) så då fick vi höra att 23-24 tiden skulle

vi absolut åka iväg.

Miranda skulle flygas med helikopter och vi skulle ta bilen, flygtiden är ca 30min

medan bilresan skulle ta ca 3timmar, så vid nio tiden satte jag och Daniel oss i

bilen och började åka neråt, så vi är där när hon kommer ner.

Vi var framme runt tolv tiden, perfekt! tänkte vi, då kommer

hon ju vilken minut som helst. Icke då... Blev ytligare

försenat, så vår älskling kom inte förrän vid tre på morgonen!

Gissa hur mycket man sov den natten!?... Gick inte slappna av efter heller...

Den första natten sov vi på sjukhuset på neonatalavdelningen, men efter det

fick vi flytta till Ronald McDonald Hus som bara ligger några få minuters

promenad från sjukhuset, dock miljoners bättre!

Fräsch, nytt, mysigt och riktig säng!

Inatt sov jag sju timmar i sträck, det längsta jag sovit sen

sjukhustiden började, dvs två månader! :P

 

I måndags fick vi prata med kirurger, lite om hur läget var och kan bli.

Väldigt svårt för dem att säga något, eftersom de själva inte visste så mycket,

så de drog upp allt möjligt. De ville låta henne vara och inte göra något i onödan.

Men framåt kvällen blev det värre och de kände att de inte hade koll på

henne och ville inte vänta så blev akutoperation.

Vi blev båda två totalt knäckta..!!!

Just eftersom hon är så liten och hon var utmattad av alla dagar o timmar

av smärta så var det en del som inte var så positivt inför en operation,

vilket vi även hört av kirurgerna...

Vid midnatt fick vi dock äntligen det efterlängtade samtalet att allt gått bra!!!

Klumpen som släppte i våra hjärtan när de berättade att det inte var så illa

med tarmarna som de trodde och att allt gått bra med operationen är obeskrivlig ♥

Det som hänt var att tarmen hade snurrat/knutit sig. De opererade bort 20cm av

tarmen och det ska inte ge problem i framtiden för henne. Tarmarna ligger just nu

utanför (stomi) och kommer opereras ihop om cirka två månader.

Vi kommer få åka hem till Karlstad om ca en-två veckor, troligtvis

ons-fre nästa vecka lät det som senast, OM det går bra under

helgen också då de ska prova ge henne (1ml !!!) mat för

att se hur kroppen och tarmen reagerar.

 

Just nu är vår lilla älskling stabil, hon har börjat få tillbaka sin fina färg och

reagerar när hon hör och känner oss ♥ , men hon har väldigt ont fortfarande,

men som tur är finns det morfin och smärtstillande som hon får som hjälper henne.

 

 

Någonstans bland alla sladdar och slangar ligger vår lilla mirakeltjej ♥

 

 

Allt kommer ordna sig med er fina lilla prinsessa !!
Tänker på er vännen ! Kram

Va ni tre är starka! Ni ska veta att jag tänker på er. Kram.