Första lämningen!

Jo men det gick bra :D

Jag tog på mig kläder, hon vinkade hejdå utan gråta, hon vinkade hejdå i fönstret utan att gråta :)

När jag var utom synhåll kan jag erkänna att det kom en tår eller två.

Tur att hon inte grät när jag gick och jag såg det för då hade det blivit ännu tuffare!..

Hon hade varit lite ledsen till och från, som det oftast brukar vara de första gångerna. Så det var inget konstigt utan väntat.

När jag skulle hämta henne (lite drygt 30min senare), knackade jag på, gick in i hallen och väntade mig att hon skulle komma, icke.

De två andra barnen som var kvar kom där emot och kikade :P

Sa "är det ingen Miranda som saknat sin mamma?"

Nope ingen unge då heller :D

Tog av mig och gick in och då satt hon så snällt i dagmammans knä <3

Väldigt skönt tycker jag att hon kände sig trygg och kunde söka tröst hos henne, väldigt lugnande för mig.

När hon väl såg mig när jag kommit in så började hon storgråta <3 lilla älskling! :D

Vet inte om hon var glad och se mig eller skällde på mig, men kramar och snor fick jag iallafall :)

Det ska bli spännande att se imorgon hur hon kommer bete sig, om hon kommer vara på sin vakt att jag ska lämna henne igen... Vi får se, blir spännande!