Igår skulle jag varit ledig men fick en extra kväll

som sen utökades till långnatt.

Nervös, för jag hade ju inte jobbat natt på ett

par månader pga av tröttheten o illamåendet jag hade då.

Så det var dags att prova :)

Skönt också att kunna jobba natt, natt istället

för kväll = mera timmar, men det är ingen dans på rosor.

 

Det som jag var orolig över var tröttheten,

inte att jag skulle bryta ihop faktiskt.

Började gäspa redan halv åtta så den natten kändes ju lovande :P

men det blev lättare o lättre :)

Fast sen vid två så sprack det och tårarna bara rann o rann.

Det brukar räcka med att gå undan gråta några tårar, ta några djupa

andetag och sen köra igen, men inte igår.

Så vid tre gav jag upp o sa till Daniel att jag inte orkade mer och

ville hem. Hemma är ju en trygghet där man kan gråta bäst man vill.

Så Daniel var världens gentleman och skjutsade hem mig till och med♥