Trötthet + 3års trots drabbades samman och skapade ett demonbarn. För det var fan inte min lilla tjej iallafall 😭

Hon orkar inte med sig själv och jag orkar inte med henne för jag känner inte ens igen henne 💔

Det är så mycket annat just nu som äter upp mig innifrån så dessa fighter orkar jag inte med...

Jag ber och hoppas att sånt här anfall dröjer igen...

Vad som var tänkt att skulle ha blivit en myskväll, avslutades istället i skrik och gråt. Så fort hon somnat, grät jag mig tills sömns också.

En liten stund gick det sova iallafall, nu ligger jag vaken (två timmar senare), gråtit lite mer, mår illa, frustrerad, fundersam om det nu är min tjej som är brevid igen...

Hoppas på en bättre söndag 🖤